Har i eftermiddags vänt uppochner på hela kåken. Mina nycklar vad puts väck! Luskammade igenom precis allt. Varenda låda, kyl, frys, skor, ja alla möjliga konstiga ställen. Ringer M när jag ska gå upp till byn och han har heller inte sett dem. Ringer morsan och madde och frågar om de har sett dem. Kammar noll där också.
M kommer hem samtidigt som vi kommer tillbaka från byn och vi börjar leta igen.

M hittar dem. I hans egen bakficka. Precis under plånboken. Hans kommentar då, med ett litet försynt leénde; Att det ska till en karl till allt.

JA ELLER HUR! Hade han tittat när jag ringde hade jag ju sluppit vända uppochner på allt!

Han är för go min lilla sambo!