Eftersom att jag känner mig ganska "up to date" till ämnet tänkte jag bara ventilera lite kring det här med "hemmafru". Någon som tittade på "Kvällsöppet med Ekdahl" på fyran senast?

Jag kan inte nog säga hur irriterad jag blev över att stackarna som försökte argumentera för ämnet, hela tiden blev avbrutna och överröstade! Inte en gång fick någon av dem prata klart, eller för den delen knappt ens börja. Det var heller ingen som styrde upp det hela.

Sedan kan jag tycka, "hemmafru"? Kom igen! Vi lever på 2000+ -talet. Att kvinnan skulle tvingas vara hemma och ta hand om barnen av mannen är världens stenåldersargument. Visst, kan säkert förekomma, men dagens kvinna är starkare och självständigare än så. Det är heller inte så vanligt i Sverige, nu för tiden med arrangerade tvångsgiftermål. De allra, allra flesta är idag tillsammans med sin man/kvinna av egen fri vilja och är såpass jämställda i sitt förhållande att även kvinnan får komma till tals. Annars finns det lagar och regler för sådant som man kan åtgärda det problemet med.

Jag och Mattias lever i ett alldeles jämställt förhållande. Visst, han grejar med bilar, snickrar och klipper gräset oftast. Just av den aledningen att ha är bättre på det. Precis som att jag är bättre på att tvätta till exempel. Det här är inget problem i vårt förhåkkande. Heller inget som ifrågasätts. Men inte protesterar jag över att jag inte får klippa gräset eller greja med bilen. En intressent parentes i detta ämne är att det är sällan man hör någon man uttala sig i den benämningen att kvinnorna minsann inte hjälper till i garaget i samma utsträckning som att kvinnorna gnäller över att mannen inte hjälper till i hemmet eller med barnen.
Jag tror att det kan vara så här, att det är mer jämställt i de svenska hemmen idag och det är därför som det inte känns lika viktigt längre. Man är van att dela på uppgifterna. Papporna är hemma med barnen i allt större utsträckning, de städar mer etc, etc.
Samhället har ändrat sig så pass mycket att det är mer tillåtet för mannen att ta på sig de traditionella kvinnosysslorna i allt större utsträckning.

Kalla mig gammalmodig, men jag börjar bli så evigt trött på jämställdhetstjatet! Låt folk få bestämma själva över deras liv!
Vill man vara hemma, kvinna som man, med sina barn och ta hand om dem, så låt dem vara det! Utan att ifrågasätta varför. Och utan att förutsätta att man är tvingad av sin partner till detta.
Lika lite som att ifrågasätta de som väljer att ha sina barn på förskolan, som (jag förmodar) efter övervägande om vad man anser vara bäst för sin egen situation oavsett vilket det beträffar.