Det är inte klokt vad tiden springer iväg. För bara ett litet tag sen var jag en liten flicka som sprang upp till farfar en gång om dagen för att hämta den dagliga mjölkchokladrutan och dricka en kopp te med honom. Han berättade ofta historier från när han var liten och det älskade jag att lyssna på. Nu är det jag som berättar historier om honom och Theo som får springa till sin morfar eller farfar och tigga choklad. Farfar är hos farmor nu. 87 år gammal blev han. Han fick uppleva barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Han fick se Madeleine gifta sig, Stina och Theo döpas.
Jag kommer ihåg när vi berättade förra påsken att Theo skulle komma. Hur han sken upp och sa

-"Det var inte en dag för tidigt"

Han visste vad han pratade om.

Han fick uppleva våra barn. Till skillnad från morfar, som rycktes bort från oss alldeles för tidigt.


Sov gott gammelfarfar. Vi saknar dig...

Farfar missade Theos första steg med mindre än ett dygn. När farfar tagit sina sista steg här på jorden, tar Theo sina första, den 10.e i 10.e 2010, nästan 10 månader gammal.