Jaha, då har det hänt mig oxå. Jag har kört i diket, eller rättare sagt bilen åkte ner i diket med mig i. På en raksträcka. Inte ens en endaste liten kurva som ställde till det, nejdå. Mitt i byn oxå givetvis.

Det var helt enkelt så att jag mötte min systers svärmor och svåger som var ute och övningskörde i deras lilla bil. Sakta och försiktigt kör vi, och jag, snäll som jag är tänkte att jag skulle lämna bra med plats åt oss att mötas på. Lugnt och fint glider bilen ner i diket. 

Nu är det ju så att det var ju faktiskt ingen lastbil jag mötte. Riktigt så mycket plats som heeela vägen behöver inte deras lilla Kia.

Jag ringer i alla fall till Mattias och säger att jag har kört lite i diket. Lite ner till höger, så han får komma och dra upp mig med den andra bilen.

Efter en stund och ett antal bilen som kör förbi och ser mig och min "lilla" bil i diket kommer Mattias.

- "Lite ner till höger?! Jag kan informera dig om att det finns inte en enda bil i hela västsverige som skulle kunna dra upp dig därifrån". Säger Mattias. Jag kan även ana ett litet belåtet leende.

Diket var lite djupt om man säger så. Bilen stod stadigt på underredet. 
Men men, ingen skada skedd och brorsan fixar med traktorn!

Ska man ändå ner i diket kan man väl lika gärna köra ner ordentligt.

Jag fortsätter i alla fall, i Mattias bil, till Älvsered för att köpa present till Theo's lilla farbror som ska döpas imorgon. (Det gick bra, jag höll mig på banan)

Nu ska jag passa på att fixa med kläder till imorgon. 9.30 ska vi vara på plats i kyrkan. Kan vara bra att så mycket som möjligt är klart. 

//Stunt-Eva