Gårdagen spenderades mestadels i horisontellt läge i vår nya sång, inte för det att den var ny, utan för att jag kände mig som en strandad val. Började morgonen med två panodil och nässpray. När Mattias åkt till jobbet hade jag hushållsrullen som närmsta granne. Chiefen kände nog av vibbarna. Han stannade på sin plats, lika länge som jag. Frågan är om det var av ren sympati, eller för att han helt enkelt inte vågade annat.
Hade det inte varit för att Sandra, som också är förkyld valde att komma och kurera sig lite tillsammans med mig med en kopp te, hade jag nog blivit liggande hela dagen. Tur att hon kom för jag kände mig faktiskt lite piggare av en dos värmande dryck och lite skitsnack!

Precis när Sandra åkt härifrån kommer Mattias hem. Det första han gör; Inventerar kylskåpet! Yes! Han tänker åka och handla! Jag behöver inte lyfta ett finger!
Mattias lagar mat, en ost-skinkpaj.. mmm..

När maten långt om länge blir klar (tar lite tid när man dels måste leta efter receptet, dels försöka laga telefonjacket samtidigt) och vi sätter oss ned för att äta, händer det som vi faktiskt, mot alla odds lyckats undvika en hel vecka sammanboende med hundratals getingar.
En av dem sticker mig! Det mest fantastiska i det hela är att nu finns det inte så många kvar, givetvis tycktes en av de återstående lockas av en tugga av mig!

Kan tilläggas att jag inte fått så många getingstick i mitt liv. Men de jag fått har jag fått på mest udda sätt. Det senaste innan gårdagens var på min 18-årsdag. Jag, intet ont anande går upp och ska äta frukost, sätter mig på en stol och då slår den till. Den lillla rackaren hade nog tänkt bygga bo i mina pyamasbyxor. Märk väl att jag fyller år i mars.
Nästa tillfälle var då igår. På skuldran. Båda gångerna har jag varit helt ovetande och inte alls uppvisat någon bidragande anledning till att de ska sticka mig, möjligtvis att den igår var lite arg för att jag dödat alla hennes kompisar!

//E