Igår började dagen tidigt! Chiefen skulle till Karlabo-dagiset en stund för att leka av sej ordentligt. Det var ett initiativ som han tyckte verkade mycket bra. Jag frågade honom om han ville åka till Karlabo, och det skulle jag inte gjort. Jösses vilken fart han fick! Sprang till dörren i hallen (snuttrade in sig i trasmattorna på vägen) och tyckte säkerligen att han fick vänta en evighet innan jag tagit mig fram för att öppna.
Hinner inte mer än att trycka ner handtaget innan han springer mellan benen på mig, tar ett skutt ut på snedden och får med sig min fina ljung som står i en hög kruka uppe på en pall!
Inom loppet av tio sekunder har han alltså hunnit ut till bilen och där står jag med lite mer att göra an det var tänkt innan vi kunde åka.

Strax innan nio kom vi i alla fall till mamma och pappa, som precis skulle flytta kossorna. Lämpligt jag kom!
Visiten blev kort, för det skulle komma hem en tekniker från Telia och laga vår telefon som var sönder mellan tio och elva.
Men det var inte det som var finbesöket, Frida, Annie och lilla Linnea kom och fikade med oss. Mycket trevligt! Timmarna for iväg och helt plötsligt var Mattias hemma.
Hoppsan, är klockan redan två? Ojdå, Snabba ryck!

Föräldrargrupp idag igen och den börjar halv fyra. Jag räknar ju då skarpt med att åka vid tre.
Jodå, Hade man inte varit sambo med världens tidsoptimist som tio i tre kommer på att tvätta håret och raka sig är mycket nödvändigt (kan jag ju i och för sig hålla med om att det var, men kanske att man då kan börja lite tidigare).
Kvart över tre var han klar. För att klara den ekvationen krävs minst helikopter, och en sådan äger vi inte.
I Kinna stoppas vi även av tåget, eller okey då, bommarna går precis upp när vi kommer fram, men i det läget ansåg jag bestämt att vi faktiskt blev stoppade av tåget. Kändes som en mycket bra ursäkt!

Efter mötet åkte vi som vi brukar till perstorpsvägen att tigga till oss lite fika. Idag bjöds det på våfflor!
Till Mattias stora förtret skulle Nåke åka på möte. Vilken tur då att faktiskt han har en bra tidsuppfattning och hade hela tjugo minuter över innan han var tvungen att ge sej av, så det kunde samtala lite. Tror till och med att de hann planera för en "dubbeldejt" nästa fredag, så Mattias minsann ska visa att han kan laga mat.

Som avslutning på dagens berättelse vill jag säga: Frida: Tack för titten!
Mormor: Våfflorna satt precis där de skulle!
Mattias: Jag tycker så mycket om dej ändå!

//E