"Morgonstund har guld i mund" sägs det. Jag är beredd att hålla med. Det är en ganska skön känsla med att hoppa i tofflorna så där trött som man bara är på morgonen. Särskilt när det är mörkt ute. Det är mysigt på något sätt.

Nu är det ju inte så att detta händer varje dag, men jag har blivit ombedd av min käre sambo att väcka honom "på ett mysigt sätt" istället för bara ett vanligt "vakna.... VAkna!... VAKNA NUUU!!"

Vår vanliga konversation på morgonen brukar låta ungefär så här:

- Mattias.. Nu är klockan 05.20.
- mm...
- Mattias.. du.. nu är klockan 05.29.
- ehh.. Mmmm...
- 05.47!
- ahhh... (något som mest liknar ett grymtande)
- MATTIAS!! Nu är klockan 06.13!!
-VA?! MEN VAD F*N HAR DU INTE VÄCKT MIG FÖR?!!!

Nu äntligen får han fart, om än lite sent.

Idag var det helt annorlunda! Skönt! jag vaknade i vanlig ordning 05.20. snoozar i tio minuter, sen tänder jag lampan och tänker att jag ska försöka väcka honom "på ett mysigt sätt" ( det innebär att jag ska väcka honom snällt och se till att han verkligen vaknar, jag får alltså INTE på några villkors vis somna om själv) och då vaknade han av bara lampan!
Men det är klart. Några gånger trillar ögonen nästan ner igen. Men 05.40 går vi upp båda två.
Endast tjugo minuter tog proceduren!
Mattias slipper att slänga sig i arbetskläderna och jag slipper den sedvanliga övertygelsen om att det är mitt fel som han inte vaknar i tid som kommer med det dåliga morgonhumöret och bristen på nikotin.

Efter att jag matat katter och hund och fixat med lite tvätt åkte jag upp till Karlabo.
Jag fixar lite frukost till mig, pappa och Andreas.

När pappa kommer in hör jag, som står och fixar med disk.

-Kôrs, har du julastädat?
-Nej pappa, jag har bara röjt fram diskbänken.

Efter en god frukost åkte jag vidare till Madde för att hämta lite doftprover och dricka lite te.

Nu ska jag fixa till mig lite för visning ikväll.

//E